Hur fan kan man hata någon så mycket så att man börjar gråta såfort man tänker på hur hemsk personen är?
Man kan säga att i jämförelse med denna person, så älskar jag håriga sprindlar, blodsugande myggor, feta fästingar, killen som sårade mig så jävla mycket sist & vänner som sviker- kan ni då förstå hur mycket jag hatar denna personen?
Börjar tvivla på mitt gymnaseval pga. henne, och jag var så himla säker på det innan, jag tänkte "jag ska klara detta!", nu tänker jag "det kanske var ett dumt val, jag ska nog byta.."
Hur kul är det att bo under samma tak som en som klagar på en dygnet runt?  om personen inte klagar på mig, klagar den på mitt rum, om inte det så klagar den på att golvet är sanding- & det är visst mitt fel! Förstår inte hur jag ska kunna orka leva med denna personen i minst tre år till.. Jag kan inte beskriva i ord hur arg jag är, jag kan inte prata normalt med personen så arg jag är! såfort vi öppnar våra munnar så blir det bråk direkt, hur kul är det?
 Ibland undrar jag om jag verkligen hade blivit ledsen om denna personen dör, en hem tanke- jag vet, men helt ärligt, jag tror inte att jag hade brytt mig så mycket.. Kan inte fatta att jag kan vara på sådant toppenhumör i skolan, det beror säkert på mina underbara vänner som alltid finns där, men när jag kommer hem blir mina leénde läppar till en sur och ihopbiten min..
jag behöver hjälp, så himla mycket hjälp, NU!