det var sista droppen, jag orkar inte mer, jag kan inte leva såhär längre. Jag kan inte, jag vill inte, jag orkar inte. Min hals svider av allt skrikande och mina ögon bränner som bara den, hur länge ska detta fortsätta? det måste få ett slut, NU!
Här hemma får man inte ha något ifred, inget privatliv, inget hemligt, inget eget, ingen respekterar varandra. I torsdags fick jag sätta upp en lapp på min dörr, där det stod "TYSTA! MAMMA KOM INTE IN OCH STÖR, MATTIAS! SÄTT INTE PÅ TV:n! INGET SKRIKANDE! TYSTA!" jävligt töntigt- jag vet, men jag är så illa tvungen, om jag börkar skolan 12.20, vill jag inte att "mamma" ska komma in halv sju på morgonen och väcka mig och fråga när jag börjar. Jag har tillochmed fått skriva mitt namn på min tandborste, för inte ens den får jag ha för mig själv! om jag lägger mitt choklad i kylskåpet där nere, för att det ska bli kallt, så när jag ska ta det nästa dag är det borta. Jag får inte ha något ifred, jag får inte ens bestämma över mitt rum själv, helt jävla sjukt, jag känner mig som en fånge här hemma.
Jag vill inte leva här längre, men jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om jag prövat allt! men inget fungerar. Vill bara åka här ifrån och aldrig komma tillbaka.

Jag vill inte ens kalla dig för "mamma", ordet "mamma" har en mening, betyder något, men du uppfyller inte de kraven som gör att du ska få kallas mamma, marie.
Jag tyckte att du var världens bästa pappa, men nu börjar jag tveka, om du varit det, hade du insett hur jävla dåligt jag mår, pågrund av "mamma".

bara ta mig härifrån.